Team Kungälv Triathlon var representerat på Ironman Switzerland av Peter, Mia och Martin.
Förväntningarna var höga eftersom det är en av de äldsta tävlingarna med en spektakulär och riktigt tuff bana. Dessutom kan det vara varmt med ca 50% chans till simning utan våtdräkt – något som är avskräckande för oss mediokra simmare.
“Som vanligt” i TK-Tri sammanhang var det en stark hejarklack med i form av familjerna Hellman och Edofsson och som extra krydda kollegor från Triathlon Väst. Vi bodde relativt nära start/målområdet som var ett av det bättre med nära till allt. Det gällde såväl innan som efter tävlingen med transition och spectator/athletes area i direkt anslutning.
Tidigt på söndagsmorgonen annonserades att det var “wetsuit legal” och trion från Kungälv kunde pusta ut. Solen på väg upp, kristallklart vatten och nästan ingen vind satte ramen för en perfekt start på en lång dag både för tävlande och hejarklack.
Starten på simningen gjordes med själv-seedning och så kallad “rolling start”. Alla tre startade i gruppen för 70-80 min uppskattad simtid. Det var en envarvsbana i rektangulär T-form (geometriprofessorn spekulerar…). Martin och Mia simmade i princip lika snabbt med bara 20 sekunders skillnad. Mia snabbast och Peter endast 2 minuter senare. Väl upp ur vattnet fick vi god hjälp från entusiastiska funktionärer. Ett snabbt ombyte och sedan iväg ut på cykelbanan.
Cyklingen görs i 2st identiska 90km-varv. Först är det platt i 30km sedan kommer en lång seg uppförsbacke följt av ett böljande landskap. Därefter kommer “the Beast” med 5km sammanhängande klättring som är uppdelad i två klättringar. Därefter på nytt böljande landskap med fantastiska vyer där snöklädda alper förgyllde i den stekande solen. Nedförskörningarna är mestadels snabba med några tekniska partier där man får ta det i piano. Efter detta åter 20km platt cykling innan “Heartbreak Hill”. En kort men brant backe några kilometer innan varvning eller T2. Känslan är fantastisk när man åter klättrar uppåt, men denna gången med publiken likt Tour de France frenetiskt hejande. Även en mycket peppande speaker hjälpte deltagarna upp i backen. Värmen under klättringarna var plågsam med stillastående luft och ca 34 grader varmt.
Efter detta varvning och ett hett varv till – nu var temperaturen uppe i 36 grader och fortfarande inte ett moln på himlen. Värmen och den tuffa banan gjorde att cykeltiderna blev längre än vanligt – men desto mer tid att njuta!
När löpningen började var det olidligt varmt. Arrangemanget var välordnat med vattensvampar, dryck, gel, tilltugg och SVALKANDE IS. Depåerna som kom med mellan 1 och 2 km mellanrum var mycket välkomna. Värmen bedarrade något under dagen då det slutligen drog in lite efterlängtade moln, men för oss tre var det redan otroligt tufft.
Dagen bjöd utöver fantastisk bana, värme och grym hejarklack även på en punktering, tappat visir, tappade linser, trilskande vevlager, trilskande mage, kräkningar, kramp, tappad liquid och tappad flaska. Det som vi med stolthet minns är målgångarna, glädjen, kamratskapen och heroiska insatser. Det krävdes mer än vanligt för att ta sig imål denna gången!
Som grädde på moset lyckades trion samla in Ironmanpoäng som gav Team Kungälv en tredjeplats bland klubbarna i Ironman Triclub Competition. Detta gjorde att klubben nu kvalificerat för 2018 European Triclub Championship i IM Barcelona 70,3
Yes – det är kul med triathlon – tre gånger så kul!
/Mia och Martin (foto: Nina Edofsson)
